1/2004
Jorma Eloranta – en handlingens man | OmistajaOnline.fi
Jorma Eloranta – en handlingens man
Jorma Eloranta blev verkställande direktör första gången som 26-åring, när han utnämndes till chef för resebyrån Travela. 27 år och fem chefsposter senare tar Eloranta över förlustbringande Metso. Uppgiften är entydig: Metso måste uppåt.
Jorma Eloranta sitter i Metsos mörkbruna konferensrum, vilar handen mot kinden och funderar. Jag har bett honom nämna tre saker i sin karriär över vilka han är stolt. Uppgiften är svår redan därför att karriären är lång och han har hunnit med mycket, men också för att Eloranta inte ger lättvindiga svar.
Först nämner han sin första chefspost, när han som 26-åring var verkställande direktör för och styrelseordförande i resebyrån Travela. Företaget hade många svårigheter och till råga på allt tänkte Uusi Suomi publicera en skandalartikel om Travela.
- Jag ringde till Uusi Suomis dåvarande chefredaktör Johannes Koroma och bad honom att inte publicera artikeln, av vilken jag händelsevis hade en kopia i handen, berättar Eloranta med ett leende.
- Koroma svarade att han hade hört att företaget höll på att gå i konkurs. Jag svarade att det kommer det att göra, om artikeln kommer ut. Kommer den inte, så går det inte.
Den kom inte och det gick inte.
Eloranta fick rätsida på Travela och företaget började gå uppåt.
Förnyare och stimulerare
År 1985 blev Eloranta verkställande direktör för Finvest och i ett skede var han börsbolagets hela personal. Finvest förvärvade under Elorantas ledning Jaakko Pöyry-bolagen, vilket Eloranta ser som en av höjdpunkterna i sin karriär.
- Jaakko Pöyry-bolagen var i dåligt skick. Det egna kapitalet var negativt och aktiernas värde var cirka 30 miljoner euro. I dag är börsvärdet 300 miljoner euro. Jag ansåg att bolaget trots allt var marknadsledare inom sin egen sektor, och jag trodde på det, säger Eloranta.
Den tredje anledningen till stolthet finns på närmare håll. Elorantas föregående projekt, Masa-Yards, värmer hans hjärta. Efter de två tidigare exemplen är det knappast någon överraskning att Eloranta även då hoppade in i ett svårt förlustbringande företag med uppgift att få det att gå med vinst.
- År 2000 var Masa-Yards av många orsaker Finlands mest förlustbringande företag. År 2003 var lönsamheten god, även om marknadsläget nog bjuder på utmaningar i framtiden, säger Eloranta.
Mönstret är klart. Eloranta går in i det förlustbringande företaget, kavlar upp ärmarna, greppar rodret och ändrar företagets kurs. Lite förenklat uttryckt.
En bra chef har bredd
Att leda ett storföretag är enligt Eloranta ett område som kräver sin egen specialkunskap, på samma sätt som marknadsföring, finansiering eller logistik.
- En bra chef måste kunna någonting om allting och verkställande direktörens kunnande är universalkunskap, säger Eloranta. En fullständig kunskap om den egna sektorn anser han dock inte vara det allra viktigaste, även om det är till fördel. Ekonomin och affärslivet följer vissa lagbundenheter oberoende av bransch, och därför finns det inga absolut riktiga eller felaktiga lösningar, säger han.
Eloranta hör till den grupp av finska företagsledare som anser att Väinö Linnas Okänd soldat är ett exempel på gott ledarskap.
- Finländarna skall ledas framifrån, och enligt min erfarenhet gäller det också ganska många andra nationaliteter, säger han. Det innebär att verkställande direktören måste kasta sig in i utvecklingsarbetet och lägga sig själv i blöt. Man måste vara intresserad och kunna ta ställning snabbt och beslutsamt.
Metsos lönsamhet var svag år 2003. Bolaget har inlett olika effektiveringsprogram för att bli av med sin överkapacitet. Genom dem eftersträvas en resultatförbättring på cirka 100 miljoner euro på årsnivå.
För Jorma Eloranta är situationen varken ny eller motbjudande.
Huvudstupa in i arbetet
En ny verkställande direktör får inte njuta av någon lång inkörningsperiod, trots att styrelseordföranden Matti Kavetvuo lovade Eloranta de traditionella hundra dagarna. När kommer Eloranta att ha satt sin prägel på Metso?
- Arbetet började nog genast 1.3.2004. Det är klart att först gör man sådant som andra lägger framför en, men jag började genast träffa människor, både nyckelpersoner inom huset och kunder, för att få en bra bild av företagets situation, säger han.
- Nu måste jag sätta mig in i vad som har gjorts tidigare, och varför. Det viktigaste är att lyssna på människor och få en verklig bild av vad som finns bakom rapporterna. De rapporter som innehåller en analys och en åtgärdsplan är bra, men den som ger en rapport med idel bortförklaringar får finna sig i att någon annan skriver åtgärdsplanen, säger Eloranta.
- Och visst ett sätt att diskutera med intressentgrupperna är att synas i massmedierna. Man får inte underskatta dem.
Även om styrelseordföranden skulle vara redo att ge den nye vd:n en hundra dagars smekmånad, förlåter den hektiska aktiemarknaden inte ett enda kvartal. Kvartalsekonomin är ett fenomen som Eloranta gärna talar om.
- Det är klart att de publika bolagen måste informera om vad de gör, men det är lika klart att inget företags affärsverksamhet kan granskas bara kvartalsvis. Det är det som är skillnaden mellan ägare och placerare: ägarna är med på lång sikt och placerarna på kortare sikt. Men båda behövs.
- På basis av kvartalsrapporterna skall man inte dra slutsatser om företagets fundament, om dess inkomstpotential, hur det betjänar sina kunder eller hur konkurrenskraftigt det är, säger han.
På tal om ägare: Eloranta ser inte staten som en märkligare ägare än andra.
- Finska staten har såtillvida varit en bra partner för det finska företagslivet att den har gett goda möjligheter till exempelvis forskning och utveckling. Vi har välutbildat folk och ett välmeriterat vetenskapssamfund. Som företagsägare avviker staten inte väsentligt från andra ägare, säger han.
Staten vill enligt Eloranta få samma sak som alla andra ägare: bästa möjliga avkastning på placeringarna. Att ordna den saken är enligt honom vd:s viktigaste uppgift.
- Verkställande direktören skall utveckla företaget så att resurser, kompetenser och kunnande används så att kunder och ägare är nöjda, säger han.
Det är en god nyhet åtminstone för Metsos kunder och ägare.
Kanske Eloranta om tio år berättar om Metso som en av höjdpunkterna i karriären. Men först måste han kavla upp ärmarna och leda sina trupper framifrån.
Risto Pakarinen