1/2007
Staten som ägare belastar inte börsen | OmistajaOnline.fi
Staten som ägare belastar inte börsen
- Att ha staten som ägare tycks inte vara en belastning för börsbolagen, trots att man länge har påstått det, bedömer handels- och industriminister Mauri Pekkarinenframgångarna för börsbolagen med statlig majoritet och statens intressebolag.
För fyra år sedan hade börsbolagen med statlig majoritet eller minoritet ett marknadsvärde på 11 miljarder euro, i slutet av fjolåret var det 25,4 miljarder. Under samma period har bolagen gett försäljningsinkomster på 4,9 miljarder euro.
Enligt handels- och industriminister Mauri Pekkarinen stiger också totalsumman av statens dividendinkomster, inklusive vårens utdelning, till mellan 4 och 5 miljarder euro.
- Visst har ju aktiekurserna i allmänhet stigit kraftigt under de senaste åren, men saldot för statens börsinnehav är utmärkt också jämfört med genomsnittssiffrorna på Helsingforsbörsen. Bolagen har förmått göra goda resultat, men jag tror att en viss betydelse också kan tillmätas vår långsiktiga, transparenta och tillförlitliga ägarpolitik, som vi tydligt har förmått kommunicera till marknaden, bedömer ministern.
Trots att de finska hushållens intresse för direkta börsplaceringar avtar är statens börsportfölj med 13 bolag imponerande. I den finns en tiondel av Helsingforsbörsens marknadsvärde.
I de senaste årens aktieförsäljningar har staten inte lockat privata placerare att ta för sig, utan de flesta aktieförsäljningarna har skötts som internationella snabbanbudsförsäljningar till institutionella placerare.
Enligt Pekkarinen är det ett snabbt, säkert och kostnadsmässigt fördelaktigt sätt.
- En privat placerare kan alltid köpa aktier på börsen. Men visst hör operationer riktade till enskilda inhemska placerare till arsenalen när staten säljer aktier och åtminstone vid en av de senaste aktieförsäljningarna förbereddes också en sådan, men i slutändan avstod vi.
Enligt Pekkarinen borde staten nog stöda folkkapitalismen, trots att han inte anser att den offentliga debatten om företagens ägare har varit särskilt djup och inte heller ser någonting ont i utländska ägare.
- Jag har omhuldat tanken att i nästa regeringsprogram få in något slag av skattesporre, t.ex. ett dividendinkomstavdrag på några tusen euro. Det kan naturligtvis inte begränsas till dividender på aktier i inhemska bolag, men i praktiken skulle det huvudsakligen gälla dem, och inte ens bli särskilt dyrt för staten.
Energiaktierna hålls kvar
Staten har i jämn takt fortsatt med aktieförsäljningarna också under denna valperiod. Samtidigt har antalet företag i börsportföljen stigit med två, i och med delningen av Kemira och Fortum. Av dem var lösgörandet av Neste Oil från Fortum enligt Pekkarinen en exceptionellt lyckad operation för både bolagen och placerarna.
Enligt ministern är den primära utgångspunkten när staten säljer aktier alltid företagets bästa.
- En annan och betydligt mer sekundär utgångspunkt har varit att vi har sett efter var staten inte längre behövs som ägare på samma sätt som tidigare. I vissa bolag behövs staten alltjämt.
Pekkarinen anser det viktigt att staten har en bestämmande ställning till exempel i energiföretagen Fortum, Neste Oil och inte börsnoterade Vapo.
- Jag anser att statens bestämmande ställning i dem är viktig också i fortsättningen så långt man kan se in i framtiden, såpass turbulent är marknaden inom den sektorn. Men staten skall använda sin position så att den agerar på marknadens villkor.
Och enligt Pekkarinen är det inte heller för Finnair till nackdel att ha staten som en stark ägare.
- När Finnair har fattat stora beslut gällande Kina och Indien har statens närvaro i ägarkåren knappast varit någon belastning. Nu torde också näringslivet i Finland hålla med om att ett inhemskt flygbolag med direkta flyg ut i världen är värdefullt. Ännu under föregående valperiod, då jag var riksdagsgruppens ordförande, kom man och föreslog andra lösningar för mig.
Modern Kekkonen-anda
I sig anser Pekkarinen att statens näringspolitiska roll har förändrats.
- Börsinnehaven har till stor del sina rötter i att staten i tiden satsade på att skapa ny produktion inom branscher och regioner dit det privata kapitalet inte sökte sig. Den politiken lyckades, men nu behövs staten inte på samma sätt som förr i företagen som fungerar på marknadsvillkor och snart kan vi kanske släppa greppet ännu litet mer. De pengar som vi då får loss måste dock i radikalt högre grad användas för att skapa motsvarande nya framgångar.
Det innebär inte längre nya statsbolag, utan att vi stärker kunskapsbasen och driver på utvecklandet och kommersialiseringen av nya företagsidéer på olika håll i landet. Det är vad Pekkarinen kallar modern näringspolitik i Kekkonens anda.
- Ju mer vi investerar i forskning och produktutveckling, desto mer uppstår det innovationer som man också måste kunna produktifiera och kommersialisera. Där saknas det alltjämt riskkapital i Finland, för finansieringen på marknadsvillkor är inte redo att gå in i ett så tidigt skede. Där behövs statens medverkan, men som ägare går staten in närmast via Finnveras dotterbolag Vera och via Industriinvestering.
Pekkarinen anser det vara en nihilistisk politik att bestämma att inkomsterna av statens aktieförsäljning skall användas för näringspolitikens behov, och hoppas att det inte längre upprepas. Till största delen har försäljningsinkomsterna använts för amortering av statsskulden och för att allmänt balansera budgeten. Endast 10 procent av den del av försäljningsinkomsterna som överstiger 500 miljoner euro har årligen kunnat användas för näringspolitiken. I fjol lyckades man få upp andelen till 20 procent.
- På det här sättet har vi fått drygt 300 miljoner euro under valperioden. Den absolut största delen har använts för infrastrukturen, dvs. vägar och järnvägar, nästan 100 miljoner extra har dock satsats på kompetens och teknologi, säger Pekkarinen.
Ingen ny lag om statsbolag
Under valperioden pågick ett projekt för att av riksdagen söka nya fullmakter att sälja av statens innehav, men det fick anstå.
- Vi har kvar försäljningsfullmakter för totalt 10-11 miljarder euro. Ser man bara till statens försäljningsbehov, så förslår det länge ännu.
Inte heller genomfördes projektet att förnya hela lagen om statsbolag och därmed de av riksdagen fastslagna gränserna för försäljningsfullmakterna.
- Vi lyckades inte nå enighet i regeringen. Jag tror att det fanns de som var rädda för att det i den offentliga debatten skulle ses som en radikal förändring av ägarpolitiken. Men det var inte frågan om det. Lagen är från år 1991 och utvecklingen har delvis kört förbi den. Till exempel i vissa typer av företagslösningar måste staten nu gå omvägen via nollinnehav för att arrangemanget skall kunna genomföras. Det är ingen mening med det när staten trots allt som ägare också vill delta aktivt i omstruktureringar.
Också rollfördelningen mellan riksdagen och statsrådet skulle förtydligas. I dag finns i de försäljningsfullmakter som rikdagen givit varierande procentgränser för statens minimiinnehav, av vilka en del är dragna ur en hatt.
- Vår tanke är att gränserna skall vara 100, 50 och noll procent. I vissa statsägda bolag skulle de ha inneburit en lindring jämfört med den nuvarande fullmakten, i andra fall skulle gränsen ha skärpts. Det har också helt undgått riksdagen att i ett helt statsägt aktiebolag kan man idag när som helst sälja ut en tredjedel utan att fråga riksdagen någonting. Det tycker jag också är ganska oskäligt, säger Pekkarinen.
Ägarstyrningen av de bolag som fungerar på marknadsvillkor och beredningen av grundlinjerna i statens ägarpolitik överförs i början av maj till den nya ägarstyrningsenheten vid statsrådets kansli. Den skall ha hand om bland annat alla de 13 börsnoterade bolagen, av vilka merparten har stått under handels- och industriministeriets ägarstyrning.
Reformen planerades redan i tidigare regeringar, men först nu fanns den politiska viljan.
- Kanske har man saknat politiskt kurage och kurage också annars. Att ägarstyrningen flyttar till statsrådets kansli ser åtminstone jag inte på minsta sätt som något slag av förlust eller misslyckande. Det var nödvändigt att avskilja ägarstyrningen från det reglerande ministeriet, och det förbättrar också marknadens förtroende för staten som ägare.
Många vägar att bli storägare
Staten har ett betydande innehav i mer än 50 aktiebolag. Av dem är ett trettiotal statsbolag, dvs. bolag där staten innehar en majoritet. Som bolag som fungerar på marknadsvillkor har staten definierat knappt 40 av aktiebolagen, bland dem naturligtvis samtliga på Helsingfors börs noterade bolag. Av bolagen i börsportföljen är bara tre egentliga statsbolag med ett fortsatt statligt innehav på mer än 50 procent: Finnair, Fortum och Neste Oil.
Statens innehav i aktiebolagen har under decenniernas lopp kommit till på många olika sätt. Staten har investerat i basindustri och infrastruktur under en tid då det inte i Finland fanns tillräckligt med privat kapital för sådana ändamål. Hit hör de flesta av bolagen i statens börsportfölj. Staten har således inte placerat pengar i börsbolagen, utan tvärtom privatiserat sina innehav genom att börsnotera sina bolag och sälja aktier till marknaden.
Vissa av statens aktiebolag är grundade för att sköta specialuppgifter för vilka staten ålagts ansvaret. Den vägen har t.ex. Yle, Veikkaus eller Finnvera kommit till.
I samband med bankkrisen fick staten ta hand om företags- och fastighetstillgångar, och aktiebolag grundades för att förvalta dem. Under de senaste decennierna har dessutom en del av statens myndighets- och serviceuppgifter spjälkats loss till självständiga aktiebolag.
Statens börsportfölj är aktieinnehavets absolut mest värdefulla del. Det totala värdet av hela aktieinnehavet beräknas till knappt 30 miljarder euro.
Sedan början av förra decenniet har staten systematiskt gått in för att effektivera och professionalisera skötseln av sina enorma bolagstillgångar och gått in för en förutsägbar och aktiv ägarpolitik på marknadens villkor. Särskilt gäller detta skötseln av statens börsegendom.
Riktlinjerna i statens ägarpolitik har hittills beretts av handels- och industriministeriet och beslut fattas i regeringen. Riksdagen fastställer på basis av den så kallade statsbolagslagen minimigränserna för statens innehav i respektive bolag. Inom dessa gränser beslutar regeringen om statens försäljning av aktier i de enskilda bolagen.
För att i praktiken koordinera statens ägarstyrning grundades sommaren 2004 en ledningsgrupp för ägarstyrningen, bestående av namngivna företrädare för handels- och industriministeriet, kommunikationsministeriet samt finansministeriet. Från början av maj koncentreras ägarstyrningen till en ny ägarstyrningsenhet vid statsrådets kansli, och till den överförs ägarstyrningen av inte bara börsbolagen utan också alla statens andra marknadsinriktade bolag, frånsett VR Ab som underlyder kommunikationsministeriet.
Riitta Hildén
