2/2005
Ägandet har betydelse | OmistajaOnline.fi
Ägandet har betydelse
Statens roll som ägare i finska företag skapar diskussion. Å ena sidan har det ökande utländska ägandet inneburit obestridliga fördelar, å andra sidan har privatiseringen av statens innehav medverkat till att stärka rädslan för en dotterbolagsekonomi.
Det inhemska kapitalet skulle inte ensamt ha räckt till för att tillgodose de finska storföretagens finansieringsbehov och stödja deras värdebildning. Många finska framgångssagor, som Nokia, skulle knappast ha blivit av om inte aktieinnehavet hade frigjorts. Samtidigt har den stegvisa minskningen i statens ankarinnehav blekt de finska storföretagens blåvita färger.
- Perioden av utländskt ägande har totalt sett varit nyttig, men den är förknippad med vissa fenomen som man inte borde förhålla sig alltför blåögt till, säger Opstocks verkställande direktör Risto Murto.
Det var först år 1993 som det blev fritt fram att äga företagsaktier i Finland. Sedan dess har kapitalet snabbt bytt nationalitet. Enligt Jarmo Leppiniemi, ordförande för Aktiespararnas Centralförbund, har det utländska kapitalet varit till nytta.
- På ren inhemsk basis skulle de finska företagen inte ha vuxit internationellt, konstaterar Leppiniemi.
Ankarinnehav viktigt
I och med att aktieägandet blev fritt i Finland gick vi in för den anglosaxiska modellen med många ägare och en likvid marknad. En sådan marknad är mycket aktiv, informationen sprids, aktier köps och säljs och kontrollerande ägare finns inte. Men enligt Murto passar modellen i renodlad form inte i Finland.
- Modellen passar storföretagen, men det stora flertalet flesta finska företag passar den inte, och kommer sannolikt aldrig att passa, förklarar Murto.
Murto frågar därför om vi alltför blåögt köpte den anglosaxiska modellen. Han påminner om att i merparten av alla gränsöverskridande ägararrangemang agerar parterna inte enligt den, även om de påstår sig göra det.
- Strukturen med en inhemsk ägarmarknad gör oss speciellt sårbara, eftersom staten här är den enda ankarinnehavaren. När korsägandet upplöstes uppstod ett maktvakuum i Finland.
I och med detta vakuum har statens relativa betydelse som storföretagsägare i Finland vuxit, trots att staten stegvis har minskat sina innehav. Härvidlag är Finland inget undantag, för de stora skandinaviska börsbolagen har alltid någon ankarinnehavare, ofta just det allmänna.
- Staten har för närvarande en helt suverän ställning som ankarinnehavare i de stora finska börsbolagen. Delvis visar det också att statens ägarpolitik är lyckad, konstaterar Murto.
I storföretagen räcker en andel på bara 5-10 procent för ett ankarinnehav. Beslutet att avstå från de sista tio procenten är viktigt, för det finns knappast någon ersättande inhemsk ankarinnehavare. Man kan med fog fråga sig varför finska staten hela tiden borde vara redo att sälja, när inte andra heller ser ut att vara det?
Försäljning är ett val
Ett element i statens innehav är alltid det allmänna intresset i Finland. Enligt Jarmo Leppiniemi fattar man i samband med varje privatisering beslut om man vill att ägarbasen skall förbli inhemsk eller bli utländsk.
- När staten säljer av sina innehav måste man noga tänka igenom vad som sker med företagens verksamhet när man har avstått från innehavet.
Inte saknas det pengar i Finland. I dag köper både institutionella och privata placerare mycket utomlands, eftersom det inte finns tillräckligt med lämpliga inhemska placeringsobjekt och riskspridningsmöjligheter. Sådana innehav har staten.
- Man borde se på saken så att innehaven inte säljs i stora poster på den internationella marknaden utan genom stegvisa aktieförsäljningar försöka hitta en stabil finsk ägarbas, både institutioner och hushåll, säger Leppiniemi.
Redan med tanke på möjligheterna att få internationella investeringar skulle detta vara motiverat, eftersom avsaknaden av privat inhemskt ägande till de utländska placerarna signalerar att Finland inte nödvändigtvis är ett bra placeringsmål.
- Vi måste godkänna att storföretagen behöver utländskt kapital. Men också inhemskt kapital behövs för att inte företagen helt skall glida över i utländska händer. Det är klokt att ha ett verksamhetsankare, framhåller Leppiniemi.
Rädsla för dotterbolagsekonomi
Privatiseringsdiskussionen har skapat rädsla för en dotterbolagsekonomi. Enligt Murto är det nästan en trivial fråga om ägandet har någon betydelse.
- Det är ett värde i sig att huvudkontoret finns i Finland. Det finns ofta ett nära samband mellan huvudkontoret och ägandet, säger han.
Både Murto och Leppiniemi anser att Finland delvis redan har blivit en dotterbolagsekonomi, och trenden är inte lovande. De anser att företagens kapitalförsörjning allmänt sett är en angelägenhet för den privata sektorn och att staten skall sörja för verksamhetsförutsättningarna. Ju bättre förhållanden, desto mer uppstår det företagsverksamhet, oberoende av om kapitalet är inhemskt eller utländskt.
- Kapitalet söker efter bästa möjliga avkastning, och om man får det genom att verka på annat håll, söker man sig lätt dit, konstaterar Leppiniemi.
Enligt honom borde staten utveckla förhållanden där finska pengar investeras i Finland och internationella investeringar upprätthåller företagsverksamheten i Finland utan att flytta den någon annanstans.
- Staten borde på alla tänkbara sätt, inte minst genom lagstiftningen, öka Finlands konkurrensförmåga. Så att här finns företagsverksamhet som skapar bättre arbetsplatser, till exempel produktutveckling och huvudkontor, säger Leppiniemi.
Enligt Murto måste man sköta om Finland som marknadsplats. Med det avser han hela det inhemska aktiemarknadssamfundet. Nu finns det risk för att från marknaden försvinner sådan kritisk massa som stöder det finska ägandet. Utvecklingen går lätt därhän att de finska företagen blir lätta köpobjekt eftersom det inte finns något ankarinnehav.
- I teorin spelar det ingen roll vem som äger börsen. Men i praktiken är det i marknadsplatsen Finlands intresse att se till att inte bli nedtrampad.
Murto framhåller också att man i ljuset av några få goda exempel inte får villfaras att tro att den anglosaxiska modellen som sådan passar i Finland. Om vi ger ifrån oss makten på en bricka, öppnas vägen för en utveckling som leder till att vi efter tio år inte längre har stora börsbolag i Finland.
Petri Vihervuori