2/2006
Fackförbunden sitter i styrelserna i Sverige | OmistajaOnline.fi
Fackförbunden sitter i styrelserna i Sverige
TeliaSoneras styrelseordförande Tom von Weymarn önskar sig enhetligare styrelsepraxis i Sverige och Finland, när också börsen integrerades. Det finns en hel del skillnader.
Soneras styrelse byttes ut år 2001. Då valdes Rettigkoncernens verkställande direktör Tom von Weymarn in i styrelsen för Sonera, sedermera TeliaSonera.
Han konstaterar att ett särdrag i bolag med säte i Sverige är att enligt lag skall fackförbunden vara representerade i styrelserna.
- När styrelserna plockas ihop anses det i allmänhet viktigt att kompetenserna i gruppen kompletterar varandra. På grund av lagstiftningen i Sverige är styrelserna i de svenska bolagen till 30-40 % bemannade med fackförbundsrepresentanter, som vanligen har samma kompetensprofil. Att utveckla det globala perspektivet är svårt, när de har jobbat hela sitt liv i Sverige, anser Tom von Weymarn.
Till styrelseordförandens uppgifter hör att skapa förtroendefulla relationer till ägarna och en god anda i styrelsen. För att relationen mellan styrelsen och verkställande direktören skall fungera krävs det ömsesidig respekt. Styrelsen måste stöda vd.
Styrelsens ordförande leder styrelsearbetet och till hans skyldigheter hör t.ex. att om så krävs ordna en utvärdering av den sittande ledningen. Om majoriteten stöder verkställande direktören, kan ordföranden utläsa det av diskussionsinläggen, och ingen omröstning behövs.
Ägarens röst
En annan stor skillnad mellan finska och svenska styrelser ligger i sättet att utse bolagets styrelse. I Finland tillsätts inom styrelsen en valberedning, som för bolagsstämman lägger fram ett förslag till styrelsesammansättning. I Sverige är valberedningen entydigt ägarnas verktyg.
Finska staten och vissa institutionella ägare har gått in för en modell som ligger närmare svensk praxis. I de bolag där staten är en viktig ägare utser bolagsstämman en valberedning bestående av företrädare för de 3-4 största ägarna för att uppgöra förslag till styrelsens sammansättning. Förfarandet bygger på tanken att styrelsen utses uttryckligen på basis av ägarnas förtroende och att den agerar i aktieägarnas intresse.
Tom von Weymarn säger att det finns vissa avskräckande exempel på den svenska modellen. Om ägarna i ett börsbolag är splittrade skaffar cornererövrarna en andel bara för att få tillträde till valberedningen och den vägen eventuellt till bolagets styrelse. Enligt von Weymarn blir följden den att man då inte sitter i styrelsen för att driva alla ägares intressen, trots att det är styrelsens främsta uppgift.
- En maktstyrd ambition leder till att man driver egna intressen.
- På kort sikt kan lösningarna vara goda, men inte på längre sikt. Styrelsen måste leda bolaget långsiktigt, säger von Weymarn.
Tom von Weymarn anser att i Finland har de ministerier som ansvarar för statens ägarstyrning agerat professionellt och ansvarsfullt då de som ägare har deltagit i valet av företagets styrelse.
- Staten har via sina egna nätverk sökt efter kompetenta proffs och inte tillsatt sina egna tjänstemän.
Lönen är ett redskap
Mellan Sverige och Finland finns det också skillnader i vilka frågor som anses vara styrelseangelägenheter, och vad som skall bestämmas vid bolagsstämman. Det speciella i Sverige är att den högsta ledningens löner och till och med premiesystemen till den nivå som rapporterar till verkställande direktören läggs fram för bolagsstämman, som godkänner dem. I Finland är detta en angelägenhet för styrelsen. Det minskar också avsevärt styrelsens auktoritet i förhållande till verkställande direktören.
Det är acceptabelt att de allmänna riktlinjerna för den högsta ledningens premier upptecknas och godkänns vid bolagsstämman, men bolagsstämman borde inte fatta beslut om detaljerna i ledningens löner, säger von Weymarn
Rakt på sak
I styrelsearbetet i Sverige och Finland finns det skillnader också när det gäller diskussionen. I Finland går man rakt på sak.
- I Sverige behöver man mycket mer tid för diskussion. Ordföranden gör ett stort fel om han avbryter diskussionen för tidigt. Svenskarna måste få en känsla av att de verkligen har påverkat beslutet. I Finland håller man tyst när någon kommer med fakta, man behöver inte upprepa, saken känns klar.
Visionsförmåga är någonting som både ledningen och styrelsen måste ha. Därför är det bra om medlemmarnas kompetenser kompletterar varandra. Styrelsemedlemmarna bör kunna behandla frågorna konceptuellt, inte bara operativt.
När det gäller vilka frågor som skapar konflikter i styrelsen skiljer sig länderna inte från varandra, om än styrelserna i Sverige tenderar att blanda sig mer i personalfrågor.
Kontroll av kontrollen
Ytterligare skillnader finns i koderna för god förvaltningssed: svenskarna har ingående bestämmelser i lag, medan bestämmelserna i Finland inte är lika detaljerade.
- Förvaltningsseden i Finland är klart bättre. Styrelserna måste kunna använda sunt förnuft, allt behöver inte finnas bokstaverat.
Bestämmelserna i Sverige bygger på den amerikanska Sarbanes-Oxley-lagstiftningen. Det räcker till exempel inte att styrelsen undertecknar bokslutet, den måste också underteckna ett separat dokument om den ekonomiska rapporteringens tillförlitlighet.
- Styrelsen måste ha tid att ägna sig åt substansfrågorna i företaget, de är avgörande för företagets framgång. Kontroll av kontrollen behövs inte. Styrelsen inriktar sig på sekundära frågor, påpekar Tom von Weymarn.
Nio styrelser
Tom von Weymarn har arbetat i ledningen för Rettig, Cultor, Fazer, Starckjohann-Telko och Huber. I dag är han styrelseproffs, styrelseordförande i TeliaSonera, Lännen Tehtaat och Turku Science Park.
Medlem i styrelsen är han i OKO Pankki, Kaukomarkkinat, CPS Color, Hydrios Biotechnology, Boardman och Sibelius-Akademin. Dessutom sitter han i Industri Kapitals rådgivande organ (advisory board).
Skillnader i Sverige:
- fackförbunden i styrelserna
- mycket detaljerade koder för god förvaltningssed
- bolagsstämman beslutar om högsta ledningens löner
- valberedningen består av ägarnas företrädare
- ånga diskussioner i styrelsen
Helinä Hirvikorpi