2/2007
Hur högt värderar du kreditvärderare? | OmistajaOnline.fi
Hur högt värderar du kreditvärderare?
Kreditvärderingsinstituten utpekades som syndabockar när finanskrisen bröt ut i USA. Frågan är om man alls kan lita på dem mer.
Kreditvärderingsinstituten har flitigt figurerat i tidningsrubrikerna sedan i somras och inte direkt i några smickrande ordalag. Denna gång har ratinginstituten fått schavottera i den så kallade subprime-krisen. Förra gången fick de klä skott efter att man avslöjat oegentligheter i bokföringen hos amerikanska Enron och italienska Parmalat.
Allting började med ett nytt amerikanskt finansinstrument. Man fick idén att paketera om bolån till värdepapper och sälja dem till placerare. Olika värdepappersandelar hade olika kreditbetyg och olika förväntad avkastning.
Men hur ska enskilda placerare förstå sig på paketerade lån när till och med personer med finanser som yrke har svårt att begripa vad det är? Många placerare fick hålla till godo med den rating värderarna gett vid sin bedömning av det nya finansinstrumentet.
På sommaren gick den bistra sanningen upp för investerarna. Värdepappren hade en usel kreditvärdighet och placerarna hade tagit enorma risker med subprime-lånen. När marknaden blev orolig var det svårt att fastställa ett återförsäljningspris för värdepappren och att hitta köpare för dem.
Marknadsoron spred sig snabbt till Europa. Här har det inneburit en stramare penningmarknad. Bankernas förtroende för varandra har börjat vackla och de betalar ett allt högre pris på krediter som de lånar mellan sig.
Europeiska kommissionen har startat en undersökning för att få veta vilket ansvar kreditvärderarna hade för oron på marknaden och varför de dröjde med att berätta om riskerna med subprime-bolånen.
Gick bet på analysen
Hur i all världen kunde det gå så här?
- Det är alltid en stor utmaning att bedöma kreditrisker. Vi har ända till nu haft en stark tilltro till ratinginstituten och de har i det stora hela gjort ett mycket bra arbete, säger Nordeas chefsekonom Leena Mörttinen.
Riskanalysen av subprime-bolånen var en betydligt hårdare nöt att knäcka. Många av de finansiella instrument som skapats vid värdepapperiseringen av lånen var tekniskt mycket krävande och man hade ingen erfarenhet av hur man prissätter dem på en marknad där störningar uppstått. Även Nordeas chefsekonom blev tagen på sängen av krisens efterdyningar.
- Det var förbluffande att konstatera att subprime-kundernas problem ledde till misstroende och prissättningsproblem även för andra instrument av samma typ som bankerna använt för att värdepapperisera kreditportföljer.
Skärpt kontroll
Kreditvärderingsinstituten håller en låg offentlig profil och är relativt ansiktslösa. Standard & Poor´s verkställande direktör och vice VD finns utlagda med namn och bilder på deras webbplats, men några andra namn får man söka med ljus och lykta.
Vad vet vi egentligen om kreditvärderare? Kan de verkligen sitt jobb?
- Ratinginstituten är mycket måna om sitt rykte. Det skulle bli skandal om ett företag som fått ett högt kreditbetyg plötsligt gick omkull. Då inställer sig naturligtvis frågan hur det är möjligt att ett trippel A-företag i själva verket är konkursfärdigt.
I en sådan situation är det alltid kreditvärderingsinstituten som får ta emot första stöten och det kan stå dem dyrt, påpekar Leena Mörttinen.
Ett ratinginstitut bedömer kreditvärdigheten hos ett företag på uppdrag av företaget själv. Är det inte lite paradoxalt att de får betalt av samma objekt som de värderar? Leena Mörttinen tar ratinginstituten i försvar.
- Jag är övertygad om att instituten har en mycket sträng kontroll. Man släpper inte på tyglarna för enskilda kreditvärderare.
Leena Mörttinen menar att de händelsr som Subprime-lånen utlöste är av historisk betydelse. Hädanefter kommer man högst sannolikt att ha en striktare kontroll av kreditvärderingsinstituten eller åtminstone av nya placeringsinstrument.
Se upp för skuldsatta företag
En klok placerare följer ratinginstituten och deras kreditbetyg. Å andra sidan har en placerare ett annat perspektiv än en kreditvärderare eller kreditgivare. En placerare kan dra nytta av kursuppgången hos sitt objekt, medan ett företag som fått sina krediter klassificerade främst har fått betyg på hur bra det klarar att betala sina skulder. En aktieplacerare är i sin tur intresserad av ett företag där aktien har potential att stiga. Ett sådant tillväxtföretag kan ha behov av ett rejält investeringslån och bör vara beredd att ta risker.
Ett företag där aktiekursen stampar på stället kan ha den högsta kreditvärdigheten. Djärva tillväxtvisioner kan vara mycket riskfyllda.
Leena Mörttinen uppmanar placerare att ta sig en funderare på vilka företag som först råkar i knipa om tillgången på finansiering försämras ytterligare och priset på pengar går upp.
- Jo, det är vanligtvis sådana företag som tänker göra stora investeringar med lånta pengar eller som redan nu är starkt skuldsatta.
Finländska företag är över lag vältrimmade. Dessutom är vi just nu inne i en konjunkturcykel där företagen inte rusar iväg och överinvesterar.
Vi vet ganska lite om enskilda kreditbedömare. Leena Mörttinen på Nordea poängterar att kreditvärderarna gör allt för att undvika felbedömningar så att de inte äventyrar sitt renommé.
KIRSI RIIPINEN