Ohita navigointi

2/2007

Jyri Häkämies, ansvarig minister för ägarstyrning: ”Ingen ideologisk fråga att äga företag” | OmistajaOnline.fi

Jyri Häkämies, ansvarig minister för ägarstyrning: ”Ingen ideologisk fråga att äga företag”

Staten fortsätter att bedriva en målmedveten, aktiv och långsiktig ägarpolitik i sina bolag. Sveriges borgerliga regering har gjort listor på aktier som ska säljas ut. Sådana listor finns dock inte hos den finländska regeringen. Det är ingen ideologisk fråga för finska staten att äga företag, säger Jyri Häkämies som är ansvarig minister för den statliga ägarstyrningen.

Ett förslag att reformera lagen om statsföretag lyfte frågan om statligt ägande på den politiska agendan i form av en debatt. Debatten initierades redan när det var aktuellt att sälja ut aktier i Kemira.

- Kärnan i reformen av lagen om statsföretag är en tydligare gränsdragning mellan riksdagens och statsrådets kompetensområden. Här ska man inte läsa in att regeringen har för avsikt att sälja ut aktier, sådana avsikter finns inte, säger Jyri Häkämies.

Enligt reformförslaget krävs det ett bemyndigande av riksdagen för att staten ska kunna avyttra ett företag som den äger till hundra procent eller sälja en majoritetsandel i något av sina företag. De nya gränserna för begäran av bemyndigande av riksdagen skulle därmed vara 100 respektive 50,1 procent efter reformen. Innehav under 50,1 procent skulle vara finansiella placeringar och statsrådet skulle fatta beslut om dessa innehav.

Häkämies påpekar att de nuvarande gränserna är flytande för ett riksdagsbemyndigande som gäller försäljning av aktieinnehav. I dag behöver regeringen inte be riksdagen om tillstånd att till exempel avyttra en tredjedel av aktierna i ett bolag som är helägt av staten.

Ministern avfärdar också bestämt att denna regering skulle ha tagit ut något i förskott när det gäller omstruktureringen av statens tillgångar.

- Det krävs extra resurser för att utveckla Kemira GrowHow på lång sikt. Norska Yara hade redan fört långa förhandlingar med ledningen i Kemira och ledningen tyckte att man skulle genomföra strukturaffären. Dessutom kom man en bit på väg med att få igång brytningen i Sokli. Det fanns goda skäl till att staten sålde sitt innehav till Yara.

Familjen Paasikivi som är ägare till Oras tog initiativet till aktieaffären i Kemira.

- Kemira fick på det här sättet en annan stor ägare förutom staten. Familjen Paasikivi är i första hand en finländsk industriell ägare som ska utveckla företaget långsiktigt. Genom aktieförvärvet stannar Kemira kvar på börsen. Det är viktigt med tanke på kapitalmarknaden.

Häkämies poängterar att staten analyserar varje affär med hänsyn till både företagets och statens syften. Det betyder att en försäljning till högsta möjliga pris inte är den enda avgörande faktorn.

- Priset bör naturligtvis vara bra, understryker Häkämies.

Amorterar lån med intäkter från försäljning

Det finns vissa skillnader i fokus mellan dagens regering och tidigare regeringar. Den sittande regeringen kommer att använda en stor del av intäkterna från försäljning av statliga tillgångar till att amortera på statsskulden. Man har också bestämt att den andel som avsätts till kompetens och ekonomisk utveckling ska justeras lite.

- Principen är att 25 procent av den del av försäljningsintäkterna som överstiger 400 miljoner eller maximalt 150 miljoner euro ska användas för projekt som bidrar till att utveckla ekonomin och skapa tillväxt. Resten går i praktiken till amortering av skulden. Det maximala beloppet för att finansiera utveckling uppnås om försäljningsintäkterna uppgår till en miljard euro, men det är inget mål på årsbasis. Man fattar beslut om försäljning utgående från ägarpolitiken och naturligtvis efter marknadsläget.

Det kommer också önskemål om att anslag i statsbudgeten skulle finansieras med försäljnings- och aktieintäkter, men de brukar vara rätt blygsamma.

Regeringen har inte bara sålt ut utan också bildat ett nytt statsföretag och det kommer fler. Laboratorietjänsterna inom Geologiska forskningscentralen ombildades till Labtium Oy utan att man behövde ta någon omväg. Det nya företaget startade i början av september. Statens vägaffärsverk Destia kommer att bolagiseras vid årsskiftet.

- De nya bolagen fortsätter verksamheten på normala företagsekonomiska villkor på en marknad med fri konkurrens. Staten börjar utöva ägarstyrning i dem på samma sätt som i andra marknadsmässiga statsföretag.

Marknaden spekulerar från och till i att Destia ska privatiseras och har också privatiseringstankar om Altia. Det skedde nyss ett oväntat byte på VD-posten i Altia. Har man satt upp några mål som lutar åt det hållet för den nya ledningen?

- Det finns inga planer på kort sikt, men alla företag måste naturligtvis ompröva sin strategi då och då och i det sammanhanget kommer ju ägarstyrningen med i bilden, svarar Häkämies.

Centralisering och bollplank

En statlig enhet för ägarstyrning inledde sin verksamhet i början av maj. Där har man samlat allt praktiskt arbete kring ägarstrategi och ägarstyrning av marknadsmässiga statsföretag. Verksamheten var tidigare utspridd på flera olika ministerier. Enheten är officiellt en avdelning inom statsrådets kansli. Jyri Häkämies är ansvarig för ägarstyrning. Det innebär att han förutom försvarsminister är minister vid statsrådets kansli. Kansliet leds i övrigt av statsministern.

- Det främsta syftet med centraliseringen var att skilja åt reglering och ägarstyrning. Genom att koncentrera den statliga ägarstyrningen på ett ställe kan man dessutom utveckla kompetensen kring dessa frågor mer effektivt än förr. Jag fick det politiska ansvaret för enheten därför att försvarsministeriet inte kontrollerar dessa områden.

Ministern kommer före årets slut att samla omkring sig en grupp av rådgivare som ska fungera som bollplank för honom själv och enheten för ägarstyrning. Gruppen ska till en början vara helt informell, men ha en bred erfarenhet av global företagsverksamhet och globala marknader.

Alla statsföretag som fungerar på marknadens villkor är öronmärkta sedan tidigare. Bolagen ägs antingen i rent investeringssyfte el-ler är sådana som staten har ett strategiskt intresse av att äga. Listan på bolag är oförändrad. Fortum, Neste Oil och Finnair är börsbolag där staten fortfarande har ett strategiskt intresse. Den undre gränsen för begäran av bemyndigande av riksdagen vid en eventuell försäljning är redan i dag 50,1 procent. Detta gör att bolagen kommer att ha en ännu starkare ställning efter att lagen om statsföretag reformerats, förklarar Häkämies.

- Vi kommer att göra en utvär-dering av indelningen i strategiska bolag och bolag med ett investeringsintresse minst en gång per regeringsperiod, när halva perioden gått och när en ny regering fattar ett ägarpolitiskt principbeslut. Frågan gäller främst vilka bolag som kunde tas bort från den strategiska listan. En stor del av bolagen kommer att stå kvar på den, men inte nödvändigtvis alla, fortsätter Häkämies.

Man har fattat beslut om att avskaffa de sista politiskt tillsatta förvaltningsråden i statliga börsbolag före 2010 med undantag för bolag som är av strategiskt intresse. Beslutet rör till syvende och sist bara Rautaruukki. Förvaltningsrådet inom Finnair avskaffades redan tidigare, även om det är ett börsbolag med strategiskt ägarintresse. Varför håller man kvar dem i Fortum och Neste Oil?

- Förvaltningsråden består av politiska företrädare som förstärker ett företags förvaltning och kontaktyta utan att ledningen för den skull politiseras. Ett förvaltningsråd fattar ju inga affärsekonomiska beslut och utnämner inte ledningen. Det är bra om även politikerna känner de viktigaste företagen. Då får innehaven en större legitimitet inom statsförvaltningen. Bolag där staten bara äger en minoritetsandel ska dock inte ha några förvaltningsråd, understryker Häkämies.

Regeringen har lovat ge riksdagen en redogörelse om ägarstyrning en gång per år. Häkämies berättar att den första redogörelsen kommer att ges nästa år efter att frågan stötts och blötts under behandlingen av lagen om statsföretag.



Jyri Häkämies försäkrar att man inte gjort några större avsteg från förra regeringars ägarpolitik.

RIITTA HILDÉN

Jyri Häkämies

  • Född 1961
  • Försvarsminister
  • Minister vid statsrådets kansli med ägarstyrning som ansvarsområde
  • Riksdagsman sedan 1999
  • Utbildning: politices magister
  • Bor i Kotka
  • Medlem av stadsfullmäktige i Kotka
  • Ordförande för regionfullmäktige i Kymmeneförbundet
  • Europeiska folkpartiet, ledamot av partistyrelsen
  • VD för handelskammaren i Kymmenedalen
  • Innan han inledde politikerkarriären
  • Familj: hustru och två söner
  • Fritidsintressen: motion, idrottstävlingar, läsning

Småinvesterare blir ägare i statliga bolag

Regeringen utdömer överstora bonussystem för företagsledningen, med andra ord optionsprogram. Jyri Häkämies anser att ett belöningssystem som består av grundlön, årsbonus och ett aktierelaterat incitamentsprogram med en löptid på minst tre år är konkurrenskraftigt.

Det sägs i regeringens principbeslut att staten i egenskap av ägare sätter värde på en långsiktig personalpolitik där man tar hänsyn till kontinuitet i anställningarna och personalens kompetenskapital, även när kostnadstrycket ökar. Vad innebär det i praktiken?

- För en offentlig ägare är det självklart att de egna företagen bör utgöra ett föredöme också som arbetsgivare. Eftersom staten är en långsiktig ägare förväntar den sig att även företagen drivs på ett hållbart sätt, resonerar Häkämies.

Regeringsprogrammet ger löfte om att man också ska beakta enskilda medborgare när staten säljer ut aktier, om det bara är möjligt. Tidigare hette det att det överlägset snabbaste, effektivaste och fördelaktigaste sättet att sälja aktier på marknaden är att ordna en internationell försäljning av aktier med snabb budgivning.

- Vår värdepappersmarknadslag skapar lite tungrodda processer. Vi är nämligen tvungna att producera kompletta prospekt och ordna marknadsföringskampanjer även när vi säljer ut aktier i mindre poster. En försäljning i mindre poster kan inte heller kombineras med en aktieförsäljning genom budgivning, för de har helt olika tidsramar.

- Det är inte så lätt att hitta den rätta metoden att genomföra detta, men som det framhålls i regeringsprogrammet så kommer vi att undersöka mycket noga på vilket sätt vi kunde tillgodose småinvesterarnas önskemål bättre. De är viktiga för att det inhemska ägandet ska kunna stärkas, avslutar Jyri Häkämies.

Den statliga ägarens förlängda näsa

En god ägare agerar enligt principen "hands out, but nose in" i sina egna börsbolag.

- Vi försöker förstå vad som händer i bolagen och på marknaden samt identifiera risker och möjligheter så att vi vet hur vi ska reagera, säger Pekka Timonen, jur.dr och direktör för den nya statliga enheten för ägarstyrning.

Enheten för ägarstyrning som inledde sitt arbete i maj har 18 medarbetare. De ska på ett professionellt sätt förvalta statliga företag som fungerar på marknadens villkor. Sammanlagt 39 helägda statsföretag eller intresseföretag, som var uppdelade på olika ministerier, ägarstyrs centralt i linje med strategin. Trots detta svarar statens innehav i 12 börsnoterade bolag för den överlägset största delen av de totala företagstillgångarna, mätt i värde.

Enhetens arbete består i att genomföra den egentliga ägarstrategin samt att följa upp och analysera verksamheten.

- Man har framför allt stärkt arbetet med uppföljning och analys. Antalet anställda för dessa uppgifter har fördubblats jämfört med den decentraliserade ägarstyrningen. Vi analyserar alla bolag som finns samlade här inom enheten för ägarstyrning, lyder Timonens förklaring till de förändringar som omorganiseringen fört med sig.

Arbetet med att göra analyser sysselsätter i dag sju anställda. Var och en av dem följer både stora och små bolag så att ett tvåmannateam bevakar större företag, medan en enda person följer ett mindre företag.

- Vår ambition är att enheten för ägarstyrning skulle ha tre till fyra personer per företag och att dessa är väl insatta i verksamheten.

- Det arbete som rör ägarstrategin går ut på att jämka samman information om företagen med ägarens intressen. Vi skapar oss en bild av ett företag och funderar igenom vilka förhoppningar, mål och krav man har när det gäller innehavet och vad man borde göra åt det. Intäkter från försäljning och dividendutdelning som redovisas i statsbudgeten är bara ungefärliga och dessutom rätt blygsamma.

Timonen påpekar att de företag som ingår i statens tillgångar representerar ett brett spektrum, som gör att det finns skillnader i hur ägarstyrningen utövas. Det här kan vara lite svårt att förstå bland den breda allmänheten.

- Staten agerar inte på samma sätt när det gäller företag som är statligt helägda som i fråga om börsbolag. För börsbolag följer vi strikt de anvisningar som rör god förvaltningsstyrning eller coporate governance, på ett undantag när. I företag där staten har ett strategiskt ägarintresse består nomineringskommittén av representanter för ägarna. De utarbetar ett förslag till styrelsesammansättning och lägger fram det för bolagets styrelse. Normalt är det styrelsen som tillsätter nomineringskommittén.

Timonen menar att marknaden har vant sig vid att staten i det här avseendet har ett annat sätt att arbeta och att flertalet professionella styrelseledamöter tycker det är bra lösning.

- Det här kan dock inte tillämpas inom alla börsbolag. Om ägandet är mycket splittrat är det naturligt att styrelsen som företräder alla ägare också tar fram ett förslag till val av styrelse.


Pekka Timonen och två av hans medarbetare, FöM, BBA Marja Pokela (t.v.) och ekon.mag. Eeva Ahdekivi som började vid avdelningen för ägarstyrning i höstas. Båda två har tidigare varit anställda inom den privata sektorn. Marja har tidigare arbetat som ekonomidirektör vid bland annat Marimekko. Eeva har erfarenhet från förmögenhetsförvaltning vid Pohjola och Conventum Corporate Finance.

 

RIITTA HILDÉN